Lisa

Asperger och ADD "resan"
Asperger och add fick jag reda på sommaren till sexan.
 
Sexan började vi på en ny skola, Bleket, där ja skulle gå 6-9an.
Började en ny klass med nya elever, hade gått i parallell klass me dom flesta fast de var runt tio helt nya ansikten.
Det var skönt att veta när man börja att man kände igen dem flesta.
Sen fick jag ju massor med nya lärare, denna gång var det ca en lärare för 2ämnen, det var jobbigt i början men när jag hade gått ett tag var det inget konstigt längre, det ända jobbiga var att bara för man inte såg på mig tänkte inte alla lärare på att jag hade mina svårigheter,  så i sexan lärde jag mig att jag var tvungen att stå upp för mig själv och våga be om hjälpen jag hade rätt till!
 
 
Allt var väldigt nytt med mina diagnoser så gick på läkar besök en gång i månaden ibland mer det första halvåret(tror jag). 
Det var psykolog, läkare för att kolla om tabletterna fungera bra och sen hade jag väldiga problem med mina fötter så gick även hos läkare för dem.
Så när det hade gått en termin i sexan var jag väldigt trött på att höra alla mina vänner ifråga sätta vart ja skulle och ja tröttnade på att få höra "skobbare" osv.
Så i slutet av sexan bad jag min lärare att säga till alla i min klass att jag hade Asperger, ADD och dyslexi.
Jag kommer ihåg att jag satt längst fram i klassrummet nersjunken i en soffa medan hon berättade det.
Sen har jag för mig att jag reste mig upp och sa "bara för ni vet detta behandla mig inte annorlunda" det var det jag var mest rädd för. Var ju precis samma person som innan.
Men helt ärligt tror jag att dom i klassen inte fatta helt innebörden i att ha diagnoserna, ja själv fatta ju knappt det.
Men det var skönt att slippa ljuga. Dom undrade mest vart jag hade varit och då svara jag bara som det var, det var riktigt skönt!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress