Lisa

Jag fick veta att jag hade dyslexi sommaren till fyran efter en utredning.

Men det var på mitt sista utvecklingssamtal i trean med en lärare jag hade haft från 1-3an jag fick det som slängt i mitt ansikte att jag läste som en i ettan.

Kommer tyvärr inte ihåg allt i detalj men berättar det jag kommer ihåg.

Iallafall jag börja fyran medveten om att jag hade dyslexi vilket jag då tyckte var jobbigt för jag ville inte vara annorlunda.

men något som alla borde veta är att du aldrig är ensam, det är flera  som har det och det är normalt.

Bytte lärare 2gånger och klass 2gånger i 4an.

4-6C gick ja först i sen vid årskiftet la den klassen ner och jag fick bytta till 4-6A. De värsta med detta var att lärarna jobbade på så olika sätt, ena läran gav mig massor hjälp och tvingade iväg mig på hjälpen(som jag då vela med att gå på) medans den andra läraren drog in allt och mena typ att alla ska klara skolan på samma villkor..

Detta gjorde att jag var ofta hemma och att jag ofta låg uppe på nätterna med en fruktansvärd ångest.

Efter sommarlovet visste jag att jag skulle bytta klass och få en till ny lärare. 

Vi blev då 5B och läraren jag hade var helt okej det var inga större problem men hade det fortfarande jobbigt(vi visste ju inte då att ja hade 2diagnoser till). Precis innan vi skulle på jullov fick vi veta att han skulle sluta för han hade fått ett annat jobberbjudande..

När vi kom tillbaka efter jullovet hade vi ännu en ny lärare... Hade bytt lärare varje termin 4an till 5an..

Lärarna gjorde det dom skulle i 5an fast jag tog inte mitt ansvar..

Jag sket i hjälpen då och då för tyckte de var roligare i klassrummet med mina vänner..

Något jag ångrar idag.